Väl hemkomna skriker gräsmattan – Klipp mig, klipp mig!
En gräsklippare som stått still under hela vintersäsongen behöver viss skötsel. Kniven skall slipas, när väl den förbaskade bulten som håller den på plats behagar att lossna. Nyslipad kniv sätts tillbaka, ny olja hälls på, tändstiftet får sin behandling, iväg och handla bensin. Fulltankad står den glänsande, nästan som ny och väntar.
Bara till att starta – Flödar motorn håller in gasen och drar i startsnöret – En gång, två gånger, tre gånger, gud vet hur många gånger. Den bara står där och tycks nästan flina åt mig. Efter en evighet i kamp, likt gladiatorernas, går första ronden till gräsklipparen. Jag rullar in eländet i garaget och stänger porten, Don Felipe ser oförskämt glad ut, han och gräsklipparen är inte kompisar.
Några timmar senare drar jag ut den jäkla maskinen igen och väser – Nu skall jag knäcka dig. Flödar, håller in gasen och drar i startsnöret – En gång, två gånger, tre gånger. Yes den puttrar i vart fall till, men fortsätter att trilskas.
Nu tar jag i med hårdhandskarna bara så du vet det! Efter fem minuters kamp vrålar den igång med ett jämmerligt fräsande. Assistenten Don Felipe skäller ut fridstöraren, ungefär som om maskinen är en dålig förlorare när den startar. Assistenten gillar högt gräs och tycker att det där med klippning är en överloppsgärning och dessutom för det ett herrans oväsen. Don Felipe går in och jag klipper gräset.
Maldito cortacésped
ÓNils Mohlin 2018-05-09
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar