Bloggportalen statistik

torsdag 8 mars 2018

Hantverkare på Calle Neptuno / En repris


Graciela och jag har irriterats smått på vår entré till huset i Los Alcázares. Den har inte riktigt gett det välkomnande intryck vi önskat. Vi körde till bygghandlaren i Torre Pacheco för att inhämta lite inspiration. Nog gav det en uppsjö av idéer och vi bestämde oss ganska snart för en läckert blå mönstrad kakel för en euro och 50 cent. - Per styck undrade vi. – Nej per kvadratmeter sa en vänlig expedit. Dessutom behövdes murblock, cement och kakelfix, så åtta kvadratmeter kakel, allt annat material, hemkört och inburet kostade ungefär 50 euro, motsvarande 450 kronor.

En duktig hantverkare var naturligtvis en nödvändighet för att realisera våra önskemål om två maffiga blomsterlådor, kakla dem och delar av bakomvarande mur och jämna av framförliggande mark med cement. Graciela ringde en hantverkare som delat ut flygblad och i dem påtalat sin förträfflighet vad gällde i stort sett allt. Några timmar senare kom en till längden liten man, det han saknade i längd kompenserades mer än väl av hans rondör. Med lingul peruk stinkande parfym som den värsta kosmetikabutik vann han knappast mitt förtroende. När han sedan presenterade sin sekreterare, allt i allo och tillika fru, en kvinna som förde tankarna till en skräckfigur i bästa Hitchcockanda, som sa att arbetet skulle kosta 600 euro var måttet rågat. Vi tackade så mycket för visat intresse och vände oss till el Presidente för urbinisationen Silvestre Parraga Candel. Silvestre kände naturligtvis en murare och några dagar senare, en torsdag påbörjades arbetet. Jag vet inte vad muraren hette, men i folkmun kallades han allmänt för mexikanen. Mexikanen slet hårt i tre dagar, tog inte en paus undantaget kortare siesta. Inte nog med att han skulle mura och kakla han fick också utstå något efter svenska förhållanden helt otänkbart – En stor publik.

I en vid cirkel runt arbetsplatsen bänkade sig grannar, vänner och folk vi aldrig sett förr. Alla kommenterade, hade synpunkter och pratade i största allmänhet. En normal företeelse i Spanien när det händer något av allmänintresse. Allmänintresse säger ni, ja allt är av allmänintresse, från myggbett till stora tragedier utgör stoff till samtalen i spanska villakvarter. Min knockout på en rånare för drygt 10 månader sedan är fortfarande på allas läppar och det stora samtalsämnet i byn. Graciela och jag bar ut stolar, läsk, vatten och öl i aldrig sinande takt och mitt i allt stod el Presidente och höll sitt vakande öga över det hela. 

Lördagsmorgon var cementen slut, det saknades två säckar. Först utbryter en livlig diskussion om var, när och hur detta skall ordnas. Graciela och jag kör i väg till Torre Pacheco och naturligtvis har alla bygghandlare lördagsstängt under augusti. Vi återvänder till folksamlingen utanför vårt hus och Silvestre säger att det skall vi fixa och med vi menade han att han och jag skulle köra iväg och ordna det. Vi körde till Torre Pacheco, San Javier och tillbaka till Los Alcázares. Vid stoppljusen till Los Alcázares genomfartsled, lunchtid en lördag mycket trafikerad, hoppar Silvestre av bilen för att gå och prata med mannen som kör runt med gasflaskor. Jag står kvar med bilen och ljuset slår om till grönt, rött och grönt igen, vilket inte bekymrar Silvestre det minsta. Han fortsätter sitt samtal till synes oberörd av att jag har ett tjugofemtal bilar efter mig som alla ilsket signalerar åt den galne svensken som stoppar upp hela lördagstrafiken. Rött ljus, grönt ljus, rött ljus och långt om länge hoppar Silvestre in i bilen igen och vi kör vidare mot Cartagena. Vi får våra två cementsäckar och skall betala i kassan, den humoristiske Silvestre skojar med kassörskan ungefär som om han inte begriper riktigt vad hon säger. Han pekar på mig och säger ”Sueco”. Det finns nämligen ett talesätt i Spanien, om man låtsas att inte riktigt förstå, så säger dom ”Tror du att du är svensk”. Nåväl tillbaka på Calle Neptuno i Los Alcázares, så säger Mexikanen ”Fel sort”. I väg och byta säckar, 25 mil och ett antal timmar senare så kan Mexikanen färdigställa arbetet. Vad det kosta? 240 euro för tre dagars slit, strax över tvåtusen kronor. Det hela rundades av med paella som en granne tillagat.

Resultatet av vår förbättrade entré blev att nu får gubbarna inte sitta utanför sina hus längre. Kvinnorna har satt fart på sina män och nu pysslas det i stort sett framför varje entré. Vet ni vad? Nu tar jag en stol och bänkar mig utanför grannen längre ned i gatan som sliter i sitt anletes svett för att snygga upp framför sitt hus. Halva kvarteret är redan på plats.

Hasta luego!

Nils Mohlin

Los Alcázares den 6 augusti 2014

©


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar