Nu är det snart midvinterfest igen

Jaha då är vi där snart igen, jul om en knapp månad. Gläds gör köpmän som ser fram mot stinna dagskassor och barn som förväntansfullt önskar många julklappar. Kanske en och annan ser fram mot att träffa familjen och umgås.

Men vad betyder ordet jul egentligen? Jag fick helt enkelt ta sidan ”Högtider och traditioner” till hjälp, då jag gick bet på ordets betydelse.

”Ingen vet med exakthet vad ordet jul betyder. I sin ursprungliga användning användes jul som en benämning på en längre tidsperiod kring vintersolståndet.”

”Till skillnad från t.ex. engelskan Christmas eller franskans Noël eller tyskans Weihnachten så har det svenska ordet jul inget som helst samband med det kristna bidraget till julfirandet – Jesus födelse. Istället är ordet jul ett mycket gammalt ord som kan härledas tusentals år tillbaka i Skandinavien.”

Så vad är julen för oss, vi firar inte jul på det sätt som många förknippar den med, Jesus födelse. Vi träffas äter god mat, inte nödvändigtvis julmat, umgås, barn får presenter inte julklappar.

Britt-Marie Näsström skriver:

”Lika svårt är det att tolka ordet jul, som av vissa antas komma av hjul, som skall illustrerar att året vänder mot ljusare dagar som ett hjul. En annan och enligt min mening bättre tolkning är att det helt enkelt betyder fest.”

Historien om ordet jul är äldre än barnet i krubban.

Detta är för vissa som att svära i kyrkan, men vi har alla rätt till våra egna traditioner och hur vi vill förhålla oss till denna midvinterfest.

Så jag önskar er en trevlig julfest

© Nils Mohlin 2016

 

art by Nils Mohlin i Kivik

Lite av vad som kommer att finnas i mitt Kiviks galleri när jag öppnar i april. Totalt kommer det att finnas mellan 40 och 50 oljemålningar och lite annat. Ni är hjärtligt välkomna då.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nyheter om galleriet kan ni även följa på min hemsida www.nilsmohlin.se

 

 

© Nils Mohlin 2016

 

 

 

 

Månsken vid Kivik

Olja

© Nils Mohlin 2016

Novembermåne i Kivik

© Nils Mohlin 2016

Kivikstroll och arbete

Om nu någon tror att före detta Järlåsatrollet, numera Kivikstrollet har gått upp i rök, så kan jag trösta er med, att så är inte fallet. Carl Gustav och Bror Klumpeduns lever i högsta välmåga, men har på min uttryckliga begäran hållit en låg profil i den mån det nu varit möjligt. Ett halvmeter högt troll med en bror på dryga tre meter är inget man gömmer undan hur som helst. I synnerhet som Bror Klumpeduns verkligen gör skäl för namnet och förorsakar uppståndelse lite här och där när han springer omkull träd, snubblar över bilar eller nyser. Det hjälper inte hur ofta lillebror Carl Gustav än vrider om Klumpeduns näsa än drar honom i tofsprydda öron. Kivikstrollet Carl Gustav envisas fortfarande med att måla sin svans faluröd, om det nu räckt med det, men han ställer ju till med fullständigt kaos. Ute och springer i mörker med en vispande faluröd svans, som han dessutom fått till att blinka. Folk tror att det är utryckningsfordon eller än värre Ufon, som rör sig med blixtens hastighet över Österlen.

Ibland lägrar sig lugnet, trollen sover en vecka var tredje månad, om dom nu bara hade haft vett att göra det samtidigt, så jag kunnat få lite mer lugn.

Det har blivit en massa berättelser om Carl Gustav och hans bror, som jag tror att Kivikstrollet Carl Gustav skall få redigera och kanske ställa samman i en liten skrift ”Carl Gustav och Bror Klumpeduns äventyr”. Sedan har jag Don Felipes alla bravader att skriva om och en thriller som kräver en massa arbete. Vi får se vart det barkar, det är kanske det största problemet med att ha många bollar i luften. Ett par böcker på gång, måla tavlor, iordningställa ett galleri, renovera och förbättra Kivikshuset, få tid med Spanienhuset. Det löser sig nog i sinom tid, nu skall jag ta en kopp kaffe och helt enkelt bara vara väldigt lat.

© Nils Mohlin 2016

Patron Espings arvtagare

1933 kom Fritiof Nilsson Piratens bok Bock i Örtagård ut. En bok som berättar om patron Jon Esping, herre till Gottorps säteri i Tosterup. Med oslipat sätt och övertygelse om sin egen förträfflighet hade han vissa framgångar i samhället. I filmatiseringen från 1958 gestaltas Esping av Edvin Adolphson på ett oförglömligt sätt.

Berättelsen om Jon Esping skildras med all den mustighet och gemytligt burleska stil som var lite av Piratens signum. Jag har läst boken för många år sedan och läser den nu igen. Jag slåss åter över den språkliga elegans, som den grovkornige lymmeln Esping och miljöerna han rör sig i skildras. Vi följer Esping från överdådigt smörgåsbord på hotell Horn i Malmö till hans ambitioner att bli kyrkvärd. Den ende kvalificerade utmanaren, tillika en kyrkans man la ner sin kandidatur när patron Esping höll 1000 riksdaler under konkurrentens näsa.

Patron Esping var en ganska oförarglig knöl jämfört med vad dagens samhälle har att erbjuda i den vägen. De jag har i tankarna har på olika krokiga vägar, ofta i en gråzon med tiden lyckats bli tämligen välbärgade. Sedan skall de likt Esping göra tappra försök att bli rumsrena och goda samhällsmedborgare. Dessutom gärna skryta om det för alla som vill höra på, men det finns ju ingen, så alla drabbas som kommer i närheten av dessa pratkvarnar. Dessa sentida ättlingar till patron Jon Esping finns över hela världen signifikant lidande av varierande stadier av hybris.

Det värsta exemplet jag kan tänka mig idag är Donald Trump, en obildad tölp som likt en svulst spyr ut föraktfulla uttalanden om kvinnor, muslimer, invandrare och gud vet vad. Att en sådan sjuk person överhuvudtaget kan komma ifråga och tillåtas kandidera till världens mäktigaste ämbete är en skrämmande sanning och en skam för USA.

Lite tankar en torsdag i november

© Nils Mohlin 2016